Entusiastens skördetid i koloniträdgården

  • Adolfwebb2
  • Adolfwebb3
  • Adolfwebb1

KALMAR
Entusiast. Om det ordet passar in på någon, är det på Adolf Wogatai. Hans kärlek till sin kolonilott är inte bara brinnande utan också smittande.
– Det är härligt, är de ord som gång på gång återkommer när han talar om sin trädgård.
Just nu är det extra härligt för Adolf. Höst är skördetid och det innebär bråda dagar med att lagra och göra safter, sylt, marmelader och fruktvin.
Adolf Wogatai är född i och uppvuxen i Österrike, men kom till Sverige redan för 50 år sedan. För honom är kolonilotten på Södra koloniområdet i Kalmar en fristad och en möjlighet att leva sin lust att odla och skapa. På hösten är hans tomt nästan överlastad av allt som håller på att mogna: det finns flera sorters äpplen, plommon, björnbär och inte minst vindruvor.
– Jag gör vin på egna druvor. Jag använder inga besprutningsmedel och bara vanlig kogödsel. Det finns flera olika sorters druvor här, både i trädgården och i växthuset. Jag har bland annat tagit hit Scheuerebe, som är en sort från Österrike.
Mognande vindruvor
För Adolf Wogatai verkar det inte vara svårt att odla vindruvor i vårt klimat. Det klättrar vinrankor på spaljén på husväggen.
– Man får hålla ett öga på dem och täcka över dem innan det blir kallt. Sedan måste man ”bräcka” dem lite, dra i vissa grenar så man hör lite att det knakar. Det gör att rankorna förgrenar sig och minskar cirkulationen så de blir mindre känsliga för kyla, säger han.
Det lilla växthuset är proppfullt av vinblad och klasar av vindruvor.
– Det är inte riktigt dags att ta dem ännu, men snart är de mogna.
Vinblandning för damer
Adolf visar hur han förändrar smaken på fruktvin genom att blanda druvsaften med annan saft.
– Blandar man i lite flädersaft blir det lite ”femininare” smak. Damer brukar tycka att det smakar bättre, säger han och skrattar.
Flädern har han fått från en granne. Efter 30 år på koloniområdet har han många vänner och bekanta här.
– Från början stod det en åttakantig bipaviljong här. Jag var själv också biodlare i många år. Men här byggde jag vår stuga efter egna ritningar. Tyvärr brann huset ner. Snickaren byggde dock upp det igen exakt som det varit.
Annars har Adolf Wogatai kunnat göra det mesta själv på kolonilotten. Han är nu en 73-årig pensionär, men tidigare var han lärare i verkstadsteknik på Lars Kagg-skolan.
– Det finns väl ett par tusen personer här i staden som haft mig som lärare. Det är inte så illa, säger han och skrattar.
Platsen där det vände
Att kolonin betyder mycket för Adolf är inte konstigt, eftersom han och hans familj haft den i 30 år. Men känslomässigt betyder den mer än så. Det var nämligen här det vände när Adolf för sex år sedan trodde att livet snart skulle var slut.
– Jag fick cancer i tjocktarmen och den spred sig. Man satte in cystostatika, alltså cellgifter, men det verkade inte fungera först. Jag var så dålig att jag inte kunde äta, jag fick inte behålla något. Jag var inställd på att det var mina sista dagar. Vi var här ute i stugan när det började vända. Jag kunde äta igen. Sedan gick det uppåt och nu mår jag bra.
Han och hans sambo tillbringar mycket tid på kolonilotten.
– I år flyttade vi ut hit i april och flyttade inte hem igen förrän i mitten av september. Jag ägnar mig åt frukten och det ätbara, medan hon är mer intresserad av blommorna. Förr hade vi en liten köksträdgård med grönsaker, men inte numera. Min rygg är lite dålig, så jag klarar inte att rensa ogräs.
Odlar kryddor
En liten kryddodling håller han sig ändå med.
– Vi har citrontimjan, timjan, citronmeliss, oregano,mejram och libbsticka. Jag vet inte hur vi gör med den skörden i år, för jag tror vi har vad vi behöver.
Adolf Wogatai har koll på historien och vet att han håller liv i en tradition.
– Före mig är det två andra Adolf som har haft just den här lotten, Adolf Gustavsson och Adolf Berg. Så jag är den tredje Adolf här.
Vin och marmelad
Druvorna blir vin, äpplena blir must och plommonen blir vin och marmelad.
– Vi brukar göra tio burkar marmelad var till döttrarna och tio burkar till oss själv. Det räcker över vintern.
Dessutom behöver Adolf plommon till favoriträtten zwetschgenknödel, en välsmakande rätt från hans barndoms Österrike. Att kunna sitta på sin veranda och inta zwetschgenknödel och fruktvin, alltihop gjort med råvaror från trädgården som omger honom, det tillhör livets höjdpunkter för Adolf Wogatai.
– Det är härligt. Det är livskvalité.

Joakim Carlsson