Efter 40:e Victoriadagen tackar Kay Wiestål för sig

  • kay

En gång är ingen gång, sägs det. Men 40 Victoriadagar är respekt.
– Jag har hållit på med det här i oerhört lång tid, fastslår Kay Wiestål inför firandet av kronprinsessans födelsedag.

Kalmar. Efter sommarens Victoriadag, den 40:e i ordningen, tackar affärsmannen Kay Wiestål för sig. I slutet av 1970-talet var Wiestål manager för det alpina landslaget. Ingemar Stenmark ville till Öland för att windsurfa, i samma veva mötte Kay Wiestål kungen för överläggningar och ur det föddes Victoriadagen och Victoriastipendiet, där slalomkungen Stenmark år 1979 blev den förste pristagaren.
– Det är ett fint minne, det var speciellt. Då visste ju ingen hur länge detta skulle fortsätta. Ingemar var stor då, man kan jämföra med Zlatan i dag. På den nivån var hans popularitet, hundratals journalister bevakade varje steg han tog.
39 år senare gör sig Wiestål beredd att sätta punkt.
– Det är dags nu och det finns inget vemod i det beslutet. Att få göra detta i 40 år känns närmast obegripligt. Det finns andra som är beredda att ta över, även om inga papper är skrivna ännu och därför kan jag inte avslöja några namn. Vissa anser nog att jag borde ha klivit av tidigare. Men när det är roligt att gå till jobbet vill man ogärna sluta, inte sant? Jag har trivts under alla år. Vi har jobbat bra ihop, det har varit stil på grejerna, säger han.
Den här gången är det alltså inte bara kronprinsessan som hyllas utan Victoriadagen firar också.
– Det ska märkas att det är jubileum. Vi har ett starkt artistuppbåd, Peter Jöback, Jessica Andersson och Alexander Rybak kommer. Det blir en fin fest för hela familjen. Jag tror att vi varit ganska bra på att skapa god stämning.
I höstas avled P-O Amnér, som under alla år varit Kay Wieståls radarpartner i arbetet med Victoriadagen.

– P-O och jag fann varandra direkt och hur stressigt det än kunde vara ibland så utväxlades inte ett hårt ord mellan oss. Planen var att han och jag i sommar skulle ge varandra en kram och säga att nu räcker det, enough is enough. Men tyvärr fick det inte bli så.
När planer börjades smidas inför den första Victoriadagen tyckte Wiestål att firandet borde förläggas till Fredriksskans, han hade inte varit i Borgholm då.
– Men någon sa att jag måste åka upp dit och titta på Strand hotell och idrottsföreningen där. Då insåg jag att vi självklart måste fira kronprinsessan där. Sedan har ju Victoriadagen utvecklats till en viktig dag för hela ön. Det kommer tv-team från tio länder och tidningar från över 100 länder skriver om firandet.
Den 1 juni tillkännagavs att skidåkaren Stina Nilsson får årets Victoriastipendium.  Hon tog ett guld, två silver och ett brons vid vinter -OS i
Pyeongchang i Sydkorea.

– Sverige gjorde ett bra OS, det var flera namn som låg bra till i diskussionerna om Victoriastipendiet, säger Kay Wiestål.
Samtidigt sticker han inte under stol med att de olympiska idrotterna gynnats.
– Se på orienteringen som inte är en olympisk idrott, där har du Tove Alexandersson som har
tagit flera VM- och EM-guld de senaste åren, men ändå inte fått någon stor utmärkelse ännu. Det är lite orättvist, kan man tycka.
Finns det något som förenar vinnarna av Victoriastipendiet, bortsett från att alla är framstående idrottare?
– Att de är bra människor allihop. Inte minst Linda Haglund, hon hade verkligen hjärta. Hon gjorde en tavla till mig, en jättefin tavla. Hon var ju konstnär också och hade egna utställningar.

Janne Adeen

Läs hela artikeln i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 24 juni 2018