Diagnoserna innebär ny trygghet för Kit Woman

  • SabinaFullSizeRender.jpg kopia

Det är spökdjuret. Så heter en självbiografisk bok skriven av pseudonymen Kit Woman, en 37-årig trebarnsmamma från Lindsdal. 

Boken är en öppenhjärtig skildring av  hur det är att leva med autism och adhd. Att vara Ovanlig, som hon kallar det.
– I hela mitt liv har jag sökt efter någon som förstår varför jag är som jag är.

Boken kan mycket väl sägas vara hennes verktyg för att slå hål på myter och röja undan en del missförstånd som finns kring autism och adhd.  För att skydda sig själv och sina närmaste har hon valt att använda en pseudonym.

– Jag skrev den först och främst för att jag vill dela med mig av mina tillkortakommanden, jag hade inte tänkt mycket längre än så. Dessutom skrev jag den innan jag visste att jag hade det här, säger hon.

I maj i år fick hon  diagnoserna efter en tids utredning. Det var inte så att hon ramlade av stolen av förvåning.

– Under resans gång själv kunnat dra vissa slutsatser och jag har jämfört mig med min son som har autism. Men för min självkänslas skull är det viktigt att jag vet varför jag är som jag är. I hela mitt liv har jag sökt efter någon som förstår varför jag är som jag är.

Alfons Åberg har sin låtsaskompis Mållgan. Spökdjuret är Kit Womans inre röst och ständige följeslagare genom livet. Spökdjuret har alltid funnits där, på gott och ont.

Det är en udda och ettrig varelse som lägger sig i allting, men som ändå menar väl.

– Tillsammans bearbetar vi, sorterar och granskar livets förtretligheter, säger Kit Woman.

Boken är inte bara allvar och motgångar utan innehåller också mycket
humor. Nämnda spökdjur är en motsägelsefull varelse som har uppspärrade och stirrande ögon med
genomträngande blick, men också ett sött ansikte och mjuk päls.  På bokens omslag (som är gjort av Rasmus Johansson) finns Spökdjuret bland Kenobollar.

– I min hjärna är det som när Kenobollar hoppar och studsar omkring. Ett ständigt kaos, även om dagsformen också spelar in, säger Kit Woman.

Janne Adeen

Läs hela artikeln i KLT/NT 14 september 2017