”Det finns mer att ge”

  • _MG_5189

Det har varit en intensiv sommar för Lotta Sjöberg. Mitt under växthustävlingen på Solliden kom telefonsamtalet om att hon utsetts till Årets ölänning. Inte nog med det. Ständigt rullar det på i keramikverkstaden, liksom arbetet med att utveckla hamnplanen, en älskad barndomsplats.

Färjestaden. Hela intervjun med Lotta Sjöberg andas verkligen Lotta. Vi träffas på hennes födelseort, sitter i hennes trädgård, dricker kaffe i keramikmuggar som hon drejat, med dryck från caféet hon hjälpt igång. Lotta är född och uppväxt på Färjestadens gård, bakom hotell Skansen. Bara en bit från hennes nuvarande bostad, den gamla hamnmästarbostaden. Just hamnen är något som alltid legat henne varmt om hjärtat.
– När jag var liten var hamnen den stora inkörsporten till Öland. Det var hit alla kom med färjorna.

Lotta minns de stora turistströmmarna och alla som kom till sommarstugorna på Sjöbergs hage, på 50-talet. Alla sorters olika människor som anlände och lämnade. De fem, sex färjorna var öns stora livsnerv.
– Jag jobbade som biljettflicka på färjorna om somrarna.
Innan dess sålde hon jordgubbar till de som satt i ofta milslånga bilköer från Eriksöre och Glömminge, på väg till Kalmar via sundet. Jordgubbarna kom från föräldrarnas odlingar.
När bron invigdes 1972 var Lotta 19 år. För hamnplan förändrades allt.
– Det blev fulltständigt stopp, det var som att trycka på en lysknapp.
Det handlade inte om att tända lyset, tvärtom, att totalt släcka ner.
– Området blev öde och tom.

En liten korvkiosk och restaurang var det enda som återstod av glansdagarna.
Ungefär i samma veva kom Lotta att inleda sin blivande karriär.
– Jag hade bara prövat att dreja en gång när jag sökte till Capellagården och kom in. Att dreja bara föll mig i händerna.
Två studieår senare startade hon eget.
– Jag hade bestämt mig för det. Jag är bestämd av mig, och gör det jag säger jag ska göra.
Tillsammans med Mary Engholm startades Lotta och Mary keramikverkstad.
– Vi började vid min föräldragård men efter tre år flyttade vi till Storgatan, där höll vi till i 15 år.

I mitten av 90-talet skedde en förändring.
– Hamnen drog i mig, ler Lotta stort.
Varpå verkstaden flyttades till nuvarande lokaler på hamnplan. Då var där i stort sett ingen aktivitet.
– En morgon satt jag på trappan och tittade ut över planen. Jag ska göra något, jag ska jobba för ett centrum i Färjestaden och skapa en mötesplats.
Som den driftiga dam hon är satte arbetet igång med att få tillbaka den levande hamnplan hon mindes från sin barn- och ungdom.
– Jag började med det gamla dasset som var så äckligt att ingen ville gå i närheten.
Efter mycket fix och slit var det istället ett litet café. Som så småningom glasades in, blev till restaurang och idag är Fredriks bröd och bakverk.
– Till en början fick jag försvara mina planer, många trodde inte det skulle gå. Men jag körde på och när folk märkte att det började komma igång saker blev fler intresserade.

Lotta nöjde sig inte med att få igång butiker och andra verksamheter. Ihop med svägerskan Carina Sjöberg och Färjestadens företagsgrupp pågick kampen att få till en färjelinje. Efter många års kämpande blev det 2011 verklighet, då cykelfärjan Dessi började trafikera Kalmarsund. En satsning som i sin tur drog ännu fler aktörer till området.
– Det är så kul att se en färja igen, det var ett stort mål.
Den som besöker området kan inte ana hur många av Lottas ideella timmar som ligger bakom dagens levande hamnplan.
– Jag är en eldsjäl, säger Lotta försynt.
Men man förstår att hon bidragit med tid, slit och pengar. Allt vid sidan om sin huvudsakliga sysselsättning som keramiker.
– Jag är inne på mitt 47:e år nu som keramiker.

Lina Watanen

Läs hela personporträttet i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 9 september 2021