”Det finns gubbar i allting”

  • _MG_3453

– Det finns bara två saker man kan misslyckas med när det handlar om slöjd. Att man inte börjar, och att man slutar.
Orden kommer från Börje Näslund, en konstnär som vet vikten av att våga prova.

Gräsgärde. Solen skiner visserligen när vår tidning besöker Börje Näslunds torp, Näslunden. För att gardera sig har konstnären satt upp en träskylt med texten ”Sol ute, sol i sinnet” ovanför entrén.
– Välkommen in till min ateljé, säger Börje och
visar in i huset.
Här har han bott sedan 1995, då han lämnade Kalmar för torpet i Gräsgärde.
– I Kalmar hade jag en snickarbänk i köket. Det är lite skillnad nu, säger han och blickar runt i den rymliga skaparverkstaden.
Börje har hunnit fylla 75 år. Numera tar han det lugnt med skapandet. I alla fall om man jämför med 90-talet, då han hade sitt stora genomslag.
– Jag jobbar så gott som varje dag, även om det inte alltid blir långa stunder. Men det är så roligt så jag kan inte sluta, ler han.
Han är stolt över att kunna försörja sig på sin konst.
– Som barn var jag inte alls intresserad att skapa. Hade någon då sagt att jag som äldre skulle försörja mig på konst hade jag aldrig trott det själv. Inte en chans, skrattar Börje och tillägger.
– Visserligen har jag inte tjänat lika mycket pengar som många andra. Men jag har haft roligare än många andra.

Att ha roligt i livet och känna en stark livsglädje är det som betyder mest för honom. Intill snickarbänken ligger en hög med böcker, Fria fötter – ett varv runt klotet. Författaren är Börje Näslund.
– Jag skrev den mycket för att själv återuppleva åren då jag var ung och reste runt i världen.
Hans reslust väcktes i samband med en FN-tjänst på Cypern.
– När jag kom hem igen var jag mer nyfiken på världen och människor. Jag bestämde mig för att dra på luffen, helt själv.
24 år fyllda packade han väskorna och gav sig av.
– Jorden var mycket större då än nu, för på den tiden reste folk inte på samma sätt som idag. Man visste inte så mycket om livet i andra länder.
Börje kom att stanna utomlands i sju år. Han besökte bland annat mellanöstern, Afrika, Sydamerika, Söderhavet, Australien, Nya Zeeland och Indien.
– Jag såg till att snabbt få jobb på de olika platserna. När jag märkte att pengarna började tryta i till exempel Sydamerika tog jag en billig båt tillbaka till Europa. Då var jag lite närmare Sverige.
Men vips, ramlade han på ett nytt jobb och det ena gav det andra. Så höll det på i närmare sju års tid.
– Jag jobbade i bananskogar och på bommullsfält. Jag var målare, snickare, glasarbetare, bartender och en massa annat.

Han hade även en bakgrund som konditorlärling.
– Det var mitt första jobb jag fick när jag som 14-åring flyttade hemifrån. Sedan dess har jag sysslat med många saker. Jag räknade efter för några år sedan och jag kom upp i ett 25-tal olika jobb.
Han skojar om att han inte har blivit professor i något ämne, men att ett starkt självförtroende hjälpt honom ta steg framåt.
– Man behöver inte ha en massa talang. Man behöver bara ha mod. Mod att våga försöka, att våga börja någonstans.
Som 32-åring återvände han till Sverige.
– Jag var helt blank då och visste inte vad jag skulle göra av livet. Kompisarna hade skaffat fru och barn men jag var själv.
Valet stod mellan att flytta till sitt nya favoritland, Nya Zeeland, eller stanna kvar i Sverige. Han stannade kvar.
– Jag hade en sjuårig folkskola i bagaget och bestämde mig för att läsa ikapp gymnasiet. Jag liftade i en sovsäck från Hälsingland till Kalmar.

Lina Watanen

Läs hela artikeln i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 4 oktober 2018