”Det är en härlig känsla att ha 600 kilo häst som dansar under en”

  • lovisa_MG_4642 (kopia)

Har man ridit sedan fyra års ålder, och alltid haft ett stort hästintresse, kan man tro att drömmen är att som vuxen få jobba med hästar. Och så är fallet för Lovisa Nordström-Andersson, som vågat följa sitt hjärta för att förverkliga sin dröm.Det är en halvsolig förmiddag, mitt i veckan. Jag står utanför Lovisa Nordström-Anderssons hus och ringer på, ingen öppnar. Jag försöker nå henne på mobiltelefonen, hon svarar nästan direkt.
– Åk över till andra sidan så är jag i det första stallet, säger hon.
Såklart, stallet. Det är här man ofta hittar henne. Hon håller precis på att göra iordning Lets Dance II för en kommande ridtur. Det är en av hennes tre egna hästar. På gården bor numera även 17 ridskolehästar.
– Vi kan sätta oss i ridhuset, där är lite varmare, säger Lovisa efter att hon ställt in Lets Dance II i boxen.
Vi tar varsin kaffe, slår oss ner i samlingsrummet i det stora ridhuset och börjar från början.
– Jag har alltid varit intresserad av hästar, och började rida när jag var fyra år. Även om min mamma var livrädd, totalt livrädd, för hästar, skrattar Lovisa.
Men mamman ställde alltid upp och körde till stallet, tävlingar och andra aktiviteter. Fast hon höll sig utanför stallväggarna.
Vid sjuårsålder började Lovisa på ridskola, som tonåring hade hon sköthästar.
– Jag är så gott som uppvuxen på ridskola. Jag levde i stallet, jag var helt såld.
Som 13-åring fick hon sin första, egna häst.
– Jag kämpade för den, och köpte den själv. Jag har än idag sparat A4-bladet där jag skrev upp min avbetalningsplan, ler Lovisa.
Hon beskriver sin första häst som en treåring med mycket energi.
– Det kanske var lite halvtokigt att skaffa en så ung, energisk häst som första häst. Men det gick bra.
De många timmarna i stallet har gett rikliga erfarenheter. Inte enbart kring ridning och teknik, utan lika mycket kring skötsel och beteende.
– Olycksrisken minskar otroligt mycket om man lär sig att med blicken läsa av hästen. Men även att se på hästen om den mår bra eller inte. Och det lär man sig genom att umgås med hästar, menar Lovisa.
Vid årsskiftet 2007/2008 flyttade Lovisa med man till Risinge. Tanken var att få större ytor för stall och hagar.
– Vi byggde ett stall med fem boxar. Jag hade tre egna hästar men vi tänkte att det var lika bra att bygga några extra platser.
Lite senare förvandlades även en förrådsbyggnad till stall. Och idag har allt blivit så mycket mer. 2014 valde Lovisa nämligen att starta eget företag, Hälsogårdens ridcenter.
– Jag jobbade heltid på förlossningen, men 2014 skulle jag vara föräldraledig. Just då var det en otroligt tuff tid på förlossningen, med många möten och politikerträffar.
Utöver heltidsjobbet, vilket dessutom innebar 1,5 timmes daglig pendling till och från jobbet, lade hon varje dag flera timmar på sina hästar.
– Allt det i kombination med att jag skulle få barn gjorde att jag kände att jag behövde tänka om lite grand.
Lina Watanen

Läs hela artikeln i KLT/NT 19mars 2020