Den ständiga läsaren debuterar som författare

  • kask

En bra historia är vad som får Pia Kask att ticka. Hon kallar sig själv för den ständiga läsaren, numera skriver flitigt hon också. Debuten Bestraffaren är första delen i en trilogi.
– Jag hoppas det regnar hela sommaren så att jag hinner bli klar med uppföljaren i tid, säger hon.

Kalmar. Hon fäller kommentaren med ett leende, men det finns ett allvar i botten. Bestraffaren släpps 21 maj, på dagen ett år senare ska Pia Kask ha nästa bok klar. Och den 21 maj 2021 ska den tredje boken i serien om polisen Hannah Fors och vapendragen Henrietta Rollins ligga på bokhandelsdiskarna. Tre böcker på två år, det är snabba ryck i författarbranschen.
– Jag skrev kontrakt på tre böcker, men har inte börjat skriva på del två och tre ännu. Jag känner ingen press, säger hon och skrattar till.

Skrattar gör hon ofta, men hon sticker inte under stol med att hon är lite nervös för hur Bestraffaren ska tas emot när den nu når läsarna och recensenterna.
– Om jag har fjärilar i magen? Oh ja, en hel svärm, jag är nervös för en massa saker just nu. Det ska bli kul att få träffa läsarna, jag ser fram emot det, men jag har ju aldrig gjort detta innan. Jag står inför det okända. Bestraffaren har skickats ut till bokbloggare och det lär dyka upp en del recensioner den 21 maj. Bibliotekstjänst, BTJ, har skrivit om den och där fick den ett fint omdöme. Det är jag glad för BTJ:s synpunkter väger tungt när biblioteken gör sina bokinköp.
Bestraffaren är en spänningsroman om civilutredaren Hannah Fors som hjälper polisen Henrietta Rollins att utreda grova brott i Wästholm, en kuststad i ekonomisk nedförsbacke där befolkningsmängden minskar i samma takt som arbetstillfällena.

Pia Kask undviker diskbänksrealism, hennes språk och stil är ganska annorlunda mot en traditionell deckare. Bestraffaren är inte Morden i Midsomer direkt. Istället skruvar hon till berättelsen en del och kryddar med en skopa svart humor.
– Från början var det en skräckhistoria med övernaturliga inslag, men jag skrev om den på förlagets inrådan. De är proffs, jag litar på dem.
Det tog ungefär ett år, men när Bestraffaren nu ges ut är det på ett annat förlag. Boken har sitt ursprung i en diskussion som Pia Kask hade med några kollegor på länssjukhuset.
– Vi läser mycket allihop och pratade om en viss bok. Jag tyckte inte om den och sa att jag hade gjort det bättre själv. Gör det då, svarade någon och det triggade mig. Det hjälper att jag läst mycket, det finns gott om stoff i mitt huvud.

Hur känns det att ge ut en bok?
– Konstigt och overkligt, men roligt också såklart. Det har varit en lång resa från idé till färdig bok. Jag har alltid läst mycket ända sedan jag knäckte läskoden något år innan jag började skolan, men har aldrig känt behov av att skriva någon egen berättelse. Bestraffaren är inte mitt första manus utan jag har andra också och de väntar på att hitta sina hem.
De senaste åren har  Pia Kask tillbringat många timmar vid tangentbordet.
Ju mer man skriver, desto bättre blir det, framhåller hon.
– Det går inte att skriva med en annan röst eller med en stil som inte är min egen. Man har den röst man har, man har den stil man har. Försöker jag med något annat sätter sig texten på tvären direkt.

Janne Adeen

Läs hela reportaget i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 16 maj 2019