Arkeologen som blickar 100 000 år framåt i tiden

  • cornelius

Arkeologer gräver inte bara i det förflutna. De kan också blicka 100 000 år framåt i tiden.
– Jag vill kommunicera med framtiden, säger Cornelius Holtorf vid Linnéuniversitetet. Han tilldelades nyligen en professur av FN-organet Unesco.

Kalmar. Unesco är FN:s organisation för mellanstatligt arbete inom utbildning, vetenskap och kultur. Det finns 700 Unescoprofessurer i världen varav åtta i Sverige.  Cornelius Holtorf är den förste i Sverige inom kulturområdet – han bryter ny mark och breddar perspektiven. Professor Holtorfs forskning är inriktad på det som i den akademiska världen kallas för Heritage futures, alltså framtiden i relation till kultur- och naturarv.
– För mig är Unescoprofessuren en bekräftelse på det arbete som jag har gjort. Det känns hedrande. Jag tror också att universitetet gläds åt uppmärksamheten, säger han.
Utnämningen är på fyra år, med möjlighet till förlängning. Syftet med Unescoprofessurer är att skapa nätverk och utbyta kunskap mellan olika länder. På så vis kan man främja forskning och högre utbildning inom Unescos områden.
Arkeologi är ett grekiskt ord som betyder fornkunskap. Det handlar om människans förhistoria, alltså den tid där det inte finns skriven text att tillgå.
– Genom att förstå hur vi i dag tänker om det förflutna kan vi bättre förstå hur vi kan tänka om framtiden, säger Cornelius Holtorf.
Hans arbete handlar mycket om att driva idéer och diskutera. Den 49-årige tvåbarnspappan har alltid varit intresserad av historia och ville redan som barn bli arkeolog.
– Så blev det ju också, men jag har kommit att arbeta med helt andra saker än jag då trodde.
Många arkeologer är upptagna med att försöka bevara kulturarvet och historisk information, men Cornelius Holtorf vill finna nya användningsområden för arkeologin. Ett exempel är slutförvaret av kärnavfall. I flera år har han och hans kollegor vid Linnéuniversitetet grubblat över hur framtida generationer ska informeras om var det farliga avfallet ligger nergrävt.

– I frågan om kärnavfall pratar vi om en tidsepok på 100 000 år, efter det är avfallet inte lika farligt längre. Homo sapiens har funnits i ungefär 200 000 år. Om 100 000 år pratar vi kanske inte längre om
homosapiens utan om en annan människa som tänker på ett annat sätt. Det kan vi inte veta. Man måste tänka brett när man blickar så långt framåt. Ingen kan veta mer om det än någon annan, men det är spännande att fundera på, säger han.
Det finns i dag många beprövade sätt att bevara information till framtiden. Arkiven fungerar så länge någon tar hand om dem. En cd-skiva räcker ett tag, papper har längre hållbarhetstid. Men vad finns kvar om 100 000 år? Hur gör man för att bevara kunskap så länge? Något svar på den frågan kan ingen ge, inte heller Cornelius Holtorf. Men han väcker frågan till liv och han vill att flera ska fundera över den.

Janne Adeen

Läs hela artikeln i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 5 oktober 2017