Anette – författare och glaskonstnär

Höganäs
Anette Svensson Kozica växte upp i Orrefors. Fadern var glasblåsare och hans yrkesval kom att påverka Anette i hennes.
I dag gör nämligen Anette stora glaspjäser, meterlånga halsband och halvmeter stora fingerringar med gnistrande slipade glasstenar. Glas i kulörer och storlek som vi inte alls är vana att se. Själv kallar hon sig surrealist och säger att hon vill rubba på det förväntade.
Men det är inte bara glas som ligger denna kreativa kvinna varmt om hjärtat. Hon har även fått konsten att skriva, vilket hon nu bevisar genom den drygt 400 sidor långa romanen ”Helga” Sotarens röst tystnar aldrig.
– Men hade jag vetat det jag vet i dag hade jag kanske aldrig vågat börja skriva en roman. Jag har utmanat ödet många gånger och inte många skulle ha gett sig in i detta, säger Anette, som på grund av boken, blivit hotad vid flera tillfällen.
Romanen som bygger på ett dokument dagboksanteckningar från tiden innan, under och efter andra världskriget, hittades av en slump i ett förfallet ödehus i Höganäs. Huset ägdes av en tysk kvinna som under 1970-talet bodde där med sin mor. Men modern dog i slutet av 80-talet och plötsligt någon gång under 1989 eller 90 gav sig dottern iväg och återvände aldrig till huset som fick stå och förfalla. Tio år senare brukade Anettes dotter och hennes kompisar använda huset för att tjuvröka i och hittade då en massa dokument som de bad henne att läsa. Det var en intressant läsning och Anette tog hjälp av sin vän Mats Troedsson, som är expert på militärhistoria och snart började en roman ta form.
Allt eftersom Anette studerade dokumenten blev hon också mer och mer övertygad om att kvinnan som bott i huset hade någon koppling till ”Viktoria schule, überscholen für mädchen” i Danzig, som egentligen var ett SS-institut och ville träffa henne. Kvinnan i ödehuset hade skrivit en drömbok i vilken det framgår att hon mått mycket dåligt. Men att det kunde bero på hennes människosyn förstod hon aldrig.
Anette och Mats lyckades spåra upp kvinnan och träffade henne i Hamburg. Men hon vidhöll att hon inget mindes från nazitiden och hon var mycket vaksam.
– Vi inledde med att tala om hennes far, som hade en hög position inom SS. Men så fort vi närmade oss hennes egen verksamhet under kriget så hade hon glömt allt. Men dokumenten som fanns i ödehuset tyder på att hon verkligen var inblandad i den verksamhet som bedrevs. På ett foto syns hon framför skolan och då bär hon ett hakkors om halsen.
Romanen handlar om en ung kvinnlig nazist och Auschwitz-kommendants liv, skuld och flykt. Helga och hennes familj har levt i ett överflöd av stulna judiska ägodelar, men så plötsligt en dag konfronteras de med sanningen när ryska trupper placerar sig bara två kilometer utanför Danzig där de bor. Nu måste allt som visar på deras tillhörighet, gömmas undan eller brännas.
Romanen gestaltar också hennes far. Den hårdföre aristokratiske och hennes veke bror, allt för svag för nazismen. Men här finns även den rättrådige mannen, sotaren som viskar om faror, genomskådar nazibarbariet och för all evighet minns brotten och de skyldiga, varav Helga är en.
Anette och Mats har också varit i Simon Wiesenthal-cent­ret i Jerusalem, för att personalen på det stora arkivet över krigsförbrytare skulle få mikro­filma deras dokument.
Anette har levt ett spännande liv. Förutom hennes magiska sätt att trolla med glaset, kommer hon nu med en roman som krävt ett enormt researcharbete och som tagit sex år att skriva. Förutom det är hon också utbildad naturmedicinare, och driver ett hälsohem.

Ann-Helene Thörning