Aimo Pekkala är Åfors okrönte snuskung

  • snusDSCN3340 (kopia 2)

Han älskar sin bygd Åfors, där han vuxit upp och där han bott i hela sitt liv. Men han älskar också snus. Så pass att Aimo Pekkala för 20 år sedan startade en egen snusfabrik. En verksamhet som han tog till Åfors efter det att glasindustrin stängt igen.

Sedan 2013 ljuder det åter av liv och rörelse i det gamla glasbruket, som precis som många andra glasbruk så trakiskt fick slå igen när glasbruksdöden slog till för några år sedan. Värmen från ugnarna är ersatt med stora kvarnar, stora tobaksbalar, doftande essenser och snus i mängder. På dörren till glaskonstnären Ulrica Hydman Valiens gamla ateljé finns hennes namn fortfarande kvar, men skisser av glas är numera ersatt av tobaksstrimlare och snuskvarnar.

– Jag är väl ortens original. Växte upp här på andra sidan gatan och morsan hade café mittemot glashyttan. När jag gick sista året i nian var jag rejält skoltrött och tiggde mig till ett jobb i hyttan och började utan någon som helst utbildning. Jag assisterade hyttmästaren, sopade lokalerna och var väl mest som en springpojke, berättar Aimo, som dock klättrade snabbt på den hierarkiska stegen och snart även han kunde titulera sig glasblåsare och mästare. 

– Efter att jag gjort värnplikten kom jag tillbaka och började i sliperiet och sedan har jag stannat kvar här i Åfors. I den här fastigheten har jag jobbat i hela mitt liv och fortfarande bor jag kvar i ett hus mittemot.

Att Aimo fick idén att börja göra eget snus började med ett besök på den lokala marknaden. Året var 1999 och marknaden var enbart till för dem som producerade lokal produkter. Aimos granne hade odlat tobak och sålde snus där och med det mötet började hans fascination för snustillverkning, som han startade upp i större skala i början på 2000-talet. 

– I början odlade jag tobak för att göra snussatser av, men det visade sig vara ett otroligt stort jobb. Hade väl ett par tusen plantor hemma och hittade sedan en åker där jag kunde odla. Det gick väl si så där. Det är väldigt mycket pyssel med tobaksplantor, som precis som tomatplantor ska ”tjuvas” på alla sidoskott, plockas och skördas i rätt tid och det får inte vara för torrt och inte för fuktigt. Så det blev helt enkel lättare att importera tobaken och istället koncentrera mig på att ta fram riktigt bra snussatser åt Sveriges ”hembagare”, som han kallar alla dem som gör sitt eget snus i hemmen med hjälp av de snus-kit som han tillhandahåller.

På den tiden höll han till på olika ställen som i Hovmantorp och Skruv och var då kompanjon med Kent Sändh, som senare gick över till en annan snustillverkare. Idag är han ensamägare till Kungssnus och hyr sedan tre år tillbaka lokalerna på sin gamla arbetsplats i Åfors glashytta, där tonvis med snus produceras varje år.

– Jag brinner för orten och är glad över att det lyser här igen. Förr i tiden hörde man alltid ett dån härifrån och så plötsligt blev det knäpp tyst. För första gången hörde man ån brusa och om vintrarna blev taken vita av snö. Det hade ju aldrig hänt tidigare då den smälte av värmen från glasugnarna.

Ann-Heléne Thörning

Läs hela artikeln i KLT/NT 13 februari 2020