Åfors – ett år efter att hyttan stängdes

  • åfors3
  • åfors1
  • åfors4

Åfors/Eriksmåla
För ett år sedan släcktes ugnarna i glasbruket. Men trots att sorgen fortfarande ligger som en dimma över samhället finns det ljusglimtar i byn. Det finns hopp om en framtid.
– Det är väldigt sorgligt. Det kommer hit turister varje dag som står och rycker i dörren till glasbruket. Nu är det bara glasshopen som är öppen och den stänger i september, säger Jensy Elvung.
Hon går längs bygatan i Åfors och passerar glasbruket. Byggnaden ligger öde och det enda som hörs är ett plingande ljud som plötsligt bryter tystnaden.
– Jag är så van vid ljudet från ugnarna. Nu hör man bara matklockan som talar om när arbetarna har lunch. Det finns inga arbetare kvar men ingen har orkat stänga av matklockan.
Men trots att de 200 invånarna i Åfors och Eriksmåla är ledsna över brukets nedläggning så finns det ljusglimtar.
– Vi har en teatergrupp här i Åfors och en väldigt aktiv Folkets husförening.
Åforsborna har under året blivit inbjudna till grillkvällar, loppis, plantbytardag, turkisk afton och allsång.
– Snart kommer vi ha 90-årsjubileum i Folkets hus och det ser vi fram emot.
Peter Schober, som är medlem i föreningen, har också tillverkat något som han hoppas ska sätta Åfors på kartan.
– Jag har ett rökeri här i Åfors och precis som att Gullaskruv är känt för sina isterband så tillverkar jag Åforskorven och en del av vinsten går till Folkets husförening, säger Peter Schober.
I våras bildades Eriksmåla-Åfors samhällsförening.
– Den bildades när kommunen ville lägga ner vår gymnastiksal i Eriksmåla då de trodde att den mest stod tom. Men den används mycket av förskolan och hyrs ofta av byborna så vi fick ha kvar den, säger Jensy.
Förutom gymnastiksalen finns det också en förskola, en mack, ett rökeri, ett café, två restauranger, en turistbyrå, loppisar, en keramikaffär och ett galleri i Åfors och Eriksmåla. Varje år ordnas det också två stora marknader i trakten.
– Förr var det fullt med aktiva hantverkare i Eriksmåla och marknaden har funnits i urminnes tider. Den brukar vara väldigt populär.
Hon böjer sig ner för att klappa en katt som går längs Potatisvägen i Åfors. En väg som fick sitt namn då glasarbetarna som bodde där förr endast hade råd att äta sill och potatis.
– Det finns många kreativa och konstnärliga människor här i bygden, säger Jensy och tittar på husen längs gatan.
Här bor snustillverkare, väsktillverkare, keramiker, konstnärer och människor som är intresserade av musik och teater. I ett av husen bor Christina Walla. Hon fyller år och har dagen till ära bjudit in alla bybor på tårta.
– Jag trivs här i byn. Jag är utbildad skrivarpedagog och håller kurser i frigörande skrivande. Några av mina elever har skrivit på sina verk här i Åfors, säger Christina Walla.
I området bor också det kända konstnärsparet Bertil Vallien och Ulrica Hydman Vallien som har tillverkat flera konstverk i byn. Ett av dem föreställer en ko som på sätt och vis vittnar om gamla tider.
– På 1920- och 30-talet gick korna lösa när de betade och då kunde de vandra runt lite överallt i byn.
På 1840-talet låg det en spiksmedja, en kvarn och ett jordbruk vid Lyckebyån och när Åfors glasbruk byggdes år 1876 fick många torparsöner jobb på glasbruket.
– Än idag står det kvar en gammal mjölkbod vid vattnet dit arbetarna gick för att hämta krukor med mjölk.
Den gamla bruksmiljön fick regissören Lasse Hallström att välja Åfors som en del av inspelningsplatsen till filmen ”Mitt liv som hund”.
– Filmteamet släckte ner gatlyktorna för att återskapa tiden då filmen utspelade sig. De filmade mycket inne på glasbruket och min pappa Didrik Gustavsson var en av statisterna. I en scen ligger han på en soffa och läser postorderkataloger.
Nedläggningen av glasbruket var ett hårt slag för Åfors och Eriksmåla. Men en förskola med många barn, den populära badplatsen Kårahult, vackra miljöer och den lilla hyttan Erikshyttan i Eriksmåla vittnar ändå om en möjlig framtid.
– Jag tror på glasets framtid i form av mindre hyttor. I höst kommer vi tända elden i Erikshyttan igen och i framtiden hoppas vi få råd att anställa en glasblåsare eftersom turisterna gärna vill se glasblåsare som arbetar, säger Maja Cunningham som driver Erikshyttan i Eriksmåla.
Jensy Elvung nickar.
– Om vi alla arbetar mot samma mål kan vi skapa en levande bygd där vi trivs och mår bra. Elden i ugnarna har släckts men det finns fortfarande kvar en vilja och en glöd hos många bybor, säger Jensy Elvung.

Lena Finnas